Illa mött i Uppsala

Nu måste jag berätta
en sann historia
om att ett blot förrätta
i Gamla Uppsala

Där finns sen gammalt högar,
en gräsklädd tempelprakt
som Fyrisån än lögar,
en vacker, hednisk trakt

Sen nitton åttionio
står där en uppställd sten
(ej största högens trio
den är ej oss till men)

Den ställde gamle påven
Johannes Paulus två
till Jahve tro och loven
men tänkte nog ej på

att dessa högar brukas
som tempel titt som tätt
och stenen därför dukas
för Tors och Fröjas ätt

Vi fyra som kom samman
för att förrätta blot
i allvar och i gamman
dock ovett tog emot

En argsint liten kvinna
som inte gillar Sed
sa åt oss att försvinna
ja hon var mycket vred

Förfärligt, vi förfarit,
och altaret förvrängt
det bättre hade varit
om vi det söndersprängt

Förfärligt att det idkas
ibland där heligt blot
hon lät sig inte blidkas;
vi vek ej för sånt hot

Vi sa din sten är uppställd
på helig hednisk plats
och allt vi gjort i gengäld
är att av blot vi glatts

Att blotet glatt oss, vänner,
gör ej sån mänska glad
hon nog oss hellre bränner
om det kan jag slå vad