Refarima

Jag såg dig smyga i morgonljuset
med viga tassar på brattande slänt
obekymrad om oss här i huset
men alven i skogen tror jag har dig sänt

Rötmånadsrimur

Se, rötmånad är redan över
nu rodnar äpplen snart på kvist
snart lönnen täckt av gyllne löv är
den lysande solen sin värme mist

Torshelgdsbön

Hell dig, Hafradrott
hammarens ägare
med din vän och min,
du Modes fader,
led mig på vänfasta
vägar åter;
bockars herre
blotet tag

Sensommarblot

Jag hörde dig inatt, du, Tor
hur du mullrade och bullrade i skyn
hur du och dina bockar for
så att folk fick ta fram paraplyn

Idag får du och hustrun din
några gåvor från oss ta emot
för jag och kära fästmön min
och vännerna ska hålla blot

Nu är det skördemånens tid
det mognande kornfältens blot
min fästmö blotar höggravid
vid askträdets helgade rot

Märklig missundsamhet

Nu grämer sig er gamle galt
där han vid datorn sitter;
att skrivarglöden brinner kallt
är det som gör mig bitter

Sen jag var liten har jag drömt
om att som jobb författa
(fast kanske att jag stundom glömt
de mål jag haft uppsatta)

Min första bok (tre sidor lång)
ja, om en varulv var den
den började: "Det var en gång..."
jag tror nog jag har kvar den

Jag skrev väl en och annan dikt
som ynglingar ju plägar
om kärlek, död - ja, allt av vikt
på tonårslivets vägar

Om utomjordingar och lik
om vackra flickor skrev jag;
ja, engelska, kemi, fysik
med Erato fördrev jag

Jag vände mig till Sörängen
författare att bliva
Vad tror du att det hände sen?
Jag kunde inte skriva!

Det var ju svårt, men till slut
fick jag det acceptera
att sanden hade runnit ut
för min författarera

Men nu jag hört att en bekant
snart skrivit klart sin bok
då blir jag bittersur, min fjant;
ja, jag är inte klok!

Det är väl så att om man drömt
- hur mycket man än tror man glömt -
så finns nog hoppet ännu, gömt
och skaver hjärtat rött och ömt