Galten blivit riktig far

Du senaste skott
på släktens träd
du älskade teling
jag tar dig i knät;
du är min avkomma
mitt älskade barn,
min fars och min farfars ättling

Så hjälpe mig Frey, Njord och den mäktige asen

Lite nytt efter lång väntan

Gamle Farsgalt har ej diktat
här på länge, det är sant,
hans uppmärksamhet vart riktad
på ett viktigare ann't

Tröttsam tråkmåns

En blir så jotans trött på fôlk iblann
å lufta går som ur mig helt, å lusta
dä känns väl litt som å tappe pusta
som om min tro på människan försvann

Att dä finns fôlk som inte vell mej väl
dä ä väl nåt en får som leve mä
å di ä ändå inte mer än fä
som tôcker di får angripa min själ

Dä verker finnes di som vell ha makt
te å bestämme om va en får göre
men ja ska blote som ja gjorde före
ja läste allt dä dumme Keeron sagt

(ordner dä ja glömde tänke
genom å te Keeron länke:
http://www.logia.se/blog/)

Refarima

Jag såg dig smyga i morgonljuset
med viga tassar på brattande slänt
obekymrad om oss här i huset
men alven i skogen tror jag har dig sänt

Rötmånadsrimur

Se, rötmånad är redan över
nu rodnar äpplen snart på kvist
snart lönnen täckt av gyllne löv är
den lysande solen sin värme mist

Torshelgdsbön

Hell dig, Hafradrott
hammarens ägare
med din vän och min,
du Modes fader,
led mig på vänfasta
vägar åter;
bockars herre
blotet tag

Sensommarblot

Jag hörde dig inatt, du, Tor
hur du mullrade och bullrade i skyn
hur du och dina bockar for
så att folk fick ta fram paraplyn

Idag får du och hustrun din
några gåvor från oss ta emot
för jag och kära fästmön min
och vännerna ska hålla blot

Nu är det skördemånens tid
det mognande kornfältens blot
min fästmö blotar höggravid
vid askträdets helgade rot

Märklig missundsamhet

Nu grämer sig er gamle galt
där han vid datorn sitter;
att skrivarglöden brinner kallt
är det som gör mig bitter

Sen jag var liten har jag drömt
om att som jobb författa
(fast kanske att jag stundom glömt
de mål jag haft uppsatta)

Min första bok (tre sidor lång)
ja, om en varulv var den
den började: "Det var en gång..."
jag tror nog jag har kvar den

Jag skrev väl en och annan dikt
som ynglingar ju plägar
om kärlek, död - ja, allt av vikt
på tonårslivets vägar

Om utomjordingar och lik
om vackra flickor skrev jag;
ja, engelska, kemi, fysik
med Erato fördrev jag

Jag vände mig till Sörängen
författare att bliva
Vad tror du att det hände sen?
Jag kunde inte skriva!

Det var ju svårt, men till slut
fick jag det acceptera
att sanden hade runnit ut
för min författarera

Men nu jag hört att en bekant
snart skrivit klart sin bok
då blir jag bittersur, min fjant;
ja, jag är inte klok!

Det är väl så att om man drömt
- hur mycket man än tror man glömt -
så finns nog hoppet ännu, gömt
och skaver hjärtat rött och ömt

Dråplig diktning på dålig dalslänska

Dä finns di som sär säj vete
va sôm ä rätt å sant
å som tôck en ej bör lete
på noen annen kant

För blott en ende sanning,
ett ende tankesätt,
ä ren å uten blanning,
ja, bara en ä rätt

Att kristne å muslimer,
bland andre, tänker så
så ä deres maximer,
så det kan ja förstå

Men att en rikti hedning
sku tänke så ä skumt
det passer ej en sedning
det vore bare dumt

För vi har månge Makter
å månge skilde sätt
å var å en blott akter
på sitt eget Rätt

Så Keeron, goe, söte
lyssne nu på mäj
du ä ej bakom flöte
dä tror ja ej om däj

Va kan du ha för vinning
av å besmäde ôss?
Ja maner till besinning
vi vill ju inte schlôss!

Té Makterna en hedning
har egen väg å gå
å Di ger ôss Sin ledning
dä kan du lite på

Tordön är bra mot torka

Nu kommer Tor och hans bockar
på mullrande moln ifrån norr
på regnet vi kallar och lockar
för dan har vart mestadels torr

Det svalkande regnet vi saknar,
vi önskar en kallare natt;
jorden av regndroppar vaknar
och sträcker sig mjukt som en katt

Nu kommer Tor, han är stränger,
och regnet som svalkande vin
nu är det bäst att jag stänger
av min datamaskin

Dagens dävna dikt

Nu skiner solen men jag sitter inne
kan inte skriva men tar mig ej ut
fast solsken är bättre för kropp och för sinne
sitter jag här som en slaktfärdig stut

Det vill sig ej bättre, jag kan inte annat
jag är ju så otroligt, vansinnigt lat
jag vacklar och velar och tvekar förbannat
kanske för att jag ej fått något mat

Då är det väl dags att jag gör nånting åt 'et
å inte blott sitter här grinig och tvär
då blir det jag diktat måhända förlåtet
onödigt grinigt jag diktade här

(Jag ber er om ursäkt för den tråkiga dikten
det är bara så att det är en sån da'
då jag blir ansatt av den själsliga gikten
då inget är roligt eller nånting att ha)

Växlande molnighet

När molnas regngardiner
spricker upp och sola skiner
då får Tor se Sunna
pussar'na på munna'

Asatroavund

Den som dock bodde i Reykavik
en salig hedning väl vore
(fast hemvist den är för kung Bore)
den staden är inte nån annan lik

Där kan en hedning va stolt, minsann,
och välsedd av gamla och unga
om man talar den isländska tunga
och tåla det karga klimatet kan

Men kunde jag ärans och hjältarnas språk
till Ingolfur Arnarsons städer
flyttade jag trots dess väder
och hade till bostad en fallfärdig kåk

För där har det nu slagits fast att för dem
ska där byggas ett Asatrotempel
ett sånt som vi haft, till exempel,
vid Uppsala högar, gudarnas hem!

(Man kan höra om det i radioprogrammet "Människor och tro" från 11:e juli, som ligger kvar i SR:s arkiv på nätet till och med 10 augusti om jag räknar rätt. Bilden föreställer templet/hovet i Uppåkra. Läs mer på Staffanstorps kommuns och Lunds universitets sida om Uppåkra.)

Illa mött i Uppsala

Nu måste jag berätta
en sann historia
om att ett blot förrätta
i Gamla Uppsala

Där finns sen gammalt högar,
en gräsklädd tempelprakt
som Fyrisån än lögar,
en vacker, hednisk trakt

Sen nitton åttionio
står där en uppställd sten
(ej största högens trio
den är ej oss till men)

Den ställde gamle påven
Johannes Paulus två
till Jahve tro och loven
men tänkte nog ej på

att dessa högar brukas
som tempel titt som tätt
och stenen därför dukas
för Tors och Fröjas ätt

Vi fyra som kom samman
för att förrätta blot
i allvar och i gamman
dock ovett tog emot

En argsint liten kvinna
som inte gillar Sed
sa åt oss att försvinna
ja hon var mycket vred

Förfärligt, vi förfarit,
och altaret förvrängt
det bättre hade varit
om vi det söndersprängt

Förfärligt att det idkas
ibland där heligt blot
hon lät sig inte blidkas;
vi vek ej för sånt hot

Vi sa din sten är uppställd
på helig hednisk plats
och allt vi gjort i gengäld
är att av blot vi glatts

Att blotet glatt oss, vänner,
gör ej sån mänska glad
hon nog oss hellre bränner
om det kan jag slå vad

Hedniska högar

Den som ej vill ligga
i kristet helgad mark
eller sjön, får tigga
om en begravingspark

I Danmark har beslutats
att hedningar ska få
en plats som har inrutats
dit gravtågen kan gå

Men än i detta landet
begravas ej man får
(om laglöst än man kan det)
i Seden som är vår

När det blir den dagen
då jag på helväg far
då hoppas jag att lagen
till bättre ändrats har

Så moder Svea hör mig
när jag ber med glöd
kan du det göra för mig
den dag då jag är död?

(Danskarna är enligt DN världens gladaste folk, och det har det tyligen skäl att vara.)

Baron Samedi vänder sig i någon annans grav

Det är synd om hororna
i staden Gautampuri
för att bedriva hor i
är den inte särskilt bra


(Tack till Ergimaður H för tipset: GP)

Mellan Skylla och Karybdis

På den ena sidan där står Skylla: upphöjd, sträng
hennes eld är het och bränner allt
Karybdis på den andra är en vidsträckt bördig äng
plöjd med gyllne plog men sådd med salt

Förtvivlad är vår flotta, man en fråga viskas hör:
Vem kan räddande vid rodret stå?
Odysseus slåss med Midas om den kurs vi styra bör
och ständigt driver tidens vindar på

Ska vi stilla hungern med en is som inte smält,
ge vår mat åt asfaltsängars fän
eller bränna världen för att skydda oss mot svält
tills Poseidon slukar Skåne län?

(Läs mer i DN om detta här.)

Nästan ett nid

Kunskap är ett farligt gift
för den som går till överdrift
i det som kallas ”patriotisk iver”;
lär sig lite, svamlar mest
riktig kunskap skyr som pest
därför ljuger, skrävlar, överdriver

Ett är ock helt uppenbart
den är inte särskilt smart
som om Freyja följande nu skriver
”hon är blott för ömsint smek
som gudinna är hon vek”
långvarig i Midgård ej han bliver…

Farsgalt tänkte resa nid
men kom på, det finns ej tid
innan han bemöts av offensiver
Man blir lycklig, stark och vis
av att tillbe Vanadis
därför jag min dikt åt henne giver

(Om du undrar vad jag babblar om läs här.)

Porcus procrastinatae

Nu är galten gramse vorden
klockan redan slagen tolv
Farsgalt är en sölakolv
som ej tar itu med borden

Borde läsa, borde skriva
borde ge sin latmask tukt
(borde äta mera frukt)
borde ej sin dag fördriva

MEN å andra sidan borde
man så mycket med sitt liv;
Farsgalts bästa tidsfördriv
hanses gylta vara torde

Farsgalts första

Idag ska Farsgalt debutera
med sin blogg i nätheims värld;
det får dock honom att fundera
Vem vill dessa ord studera?
(av Jante är den tanken lärd)

Det är dock inte helt befängt
att se sig om efter publik
vad tänker han som ej är tänkt
att i ett hav, av ord bemängt,
han mutar in en egen vik?

Åt Farsgalt, dock, allt sånt bekymmer
lämna hän, han tror bestämt
att Nätheim även honom rymmer
(om egot hans än sikten skymmer)
och gubbagaltens gamla skämt